JennieBlogg

Precis när det känns som jobbigast kommer det ngn och skiter en i ansikten. Ja typ så kändes det på jobbet i onsdags.

Även Anna kände att hon behövde prata med mig och kallade in mig på hennes kontor, som om det inte räcker med Oldas predikan i Måndags om att " jag stänger mina dörrar".

Anna undrade vad som om hade hänt med den Jennie som hon anställde.
Hon va jättebesviken på mig att jag inte följde med på mässan och att jag till Olda hade sagt att jag vill ha ett privatliv.

"Du kommer bli uttråkad om du bara sitter inne i verkstaden hela tiden, du kommer bli omotiverad av att montera hela dagen, och så som du presterar nu är det nog det ända du kommer få göra, som du kanske ha märkt vill jag inte längre att du sköter leverans-sedlarna åt Oldana eftersom jag tycker du inte längre gör ett bra jobb."

Jag satt mest tyst koncentrerade mig på att inte lägga mig på golvet i fosterställning.

Jag försökte förklara hur läget är, men hur fan ska man förklara?

J: Att bara jobba i verkstaden är nog det ända jag klarar av just nu"
A: Men inte ens det klarar du ju av! Azad har klagat mycket på dig den senaste veckan
J: ... ?
A: Fortsätter det så här får du börja söka annat jobb.

Kunde hon inte bara gett mig en laddad pistol.
Hur fan ska jag kunna söka jobb när jag inte ens kan skriva ett sms till min bästa vän? Hur i helvete ska jag klara av en intervju när jag inte ens kan fika med min morsa?

Fuck it.