Var det här allt...?

Ekmanska. Cipralex, Artarax och en remiss till en psykolog.
Det känns inte alls lika bra som jag trodde att det skulle göra. Deppigare än ngnsin just nu.

Suck

Precis när det känns som jobbigast kommer det ngn och skiter en i ansikten. Ja typ så kändes det på jobbet i onsdags.

Även Anna kände att hon behövde prata med mig och kallade in mig på hennes kontor, som om det inte räcker med Oldas predikan i Måndags om att " jag stänger mina dörrar".

Anna undrade vad som om hade hänt med den Jennie som hon anställde.
Hon va jättebesviken på mig att jag inte följde med på mässan och att jag till Olda hade sagt att jag vill ha ett privatliv.

"Du kommer bli uttråkad om du bara sitter inne i verkstaden hela tiden, du kommer bli omotiverad av att montera hela dagen, och så som du presterar nu är det nog det ända du kommer få göra, som du kanske ha märkt vill jag inte längre att du sköter leverans-sedlarna åt Oldana eftersom jag tycker du inte längre gör ett bra jobb."

Jag satt mest tyst koncentrerade mig på att inte lägga mig på golvet i fosterställning.

Jag försökte förklara hur läget är, men hur fan ska man förklara?

J: Att bara jobba i verkstaden är nog det ända jag klarar av just nu"
A: Men inte ens det klarar du ju av! Azad har klagat mycket på dig den senaste veckan
J: ... ?
A: Fortsätter det så här får du börja söka annat jobb.

Kunde hon inte bara gett mig en laddad pistol.
Hur fan ska jag kunna söka jobb när jag inte ens kan skriva ett sms till min bästa vän? Hur i helvete ska jag klara av en intervju när jag inte ens kan fika med min morsa?

Fuck it.

inget funkar som de ska..

Jag vill klara av vardagsgrejer, duscha, borsta tänderna, kolla min post.

Jag önskar att jag fixar att höra av mig till vänner och familj, eller iaf svara när de ringer och smsar.

Jag borde kunna känna glädje i att jag har hittat ngn jag älskar som vill spendera resten av sitt liv med mig.

Radera och spola tillbaka

Lever just nu dag för dag, försöker även att leva efter "var här nu" och det funkar faktiskt överraskande bra!
Ibland kan jag komma på mig själv att tankarna vandrar iväg.. veckor månader eller år, det börjar sticka under huden, i fingrarna och hjärtat börjar dunka hårt, men då får jag bara stanna upp ta ett djupt andetag och upprepa för mig själv, " Var här nu.."

Jag har även slutat dricka kaffe och börjat träna vilket jag tror kommer att vara bra för min själ.

Så trött på att sitta i skiten!

Jag har egentligen ingen rätt att klaga, jag vet! Men jag är så satans trött på att alrig ha några pengar kvar att leva för när räkningarna ä betalda!
Jag har satt mig själv i den här sitsen, det är jag fullt medveten om men ändå.
Steg ett är taget, även steg två, har inte ens ett bensinkort kvar, vilket innebär ingen bensin och inga cigg.
Det är rätt fantastikt hur länge man kan klara av att leva på noll kr om man måste!
  1. Erkänn att du har ett problem
  2. Klipp alla kredit kort

RSS 2.0